Det är svårt att hålla något inne, för något som bara vill ut. Tårar faller. Men vem bryr sig? Det kommer aldrig bli som för 12 timmar sen. Jag kommer aldrig få tillbaka den lyckan som jag hade inom mig. Det går inte att dränka tårar i youtube klipp, eller i söta mandariner. Jag vill inte visa något, vad hade jag ens med det här att göra? Ödet finns inte. För att alla behöver känna den där känslan som krossar allt, den där känslan som kallas kärlek.
 
Som ni förstår mår jag fortfarande inte så himla bra. Pga en sak som jag inte vill ta upp för dom som jag inte känner.

Hörs ngn gång.